Jag heter Camilla Puskaric och jag har i hela mitt liv varit väldigt intresserad av människan och dennes tankar, processer och utveckling. Det har dels lett till högre studier inom psykologi, praktisk filosofi samt idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, men framför allt till en egen inre utveckling. Denna process har drivits på av mötet med mig själv i andra kulturer då jag har bott i USA, Australien och på Irland samt en mängd längre resor över hela världen. En resa på egen hand i Sydostasien ledde till erfarenheten av tsunamin, en bilolycka samt en dödsupplevelse till följd av sjukdom. Dödsångesten som dessa händelser aktiverade och som jag inte kunde hantera ledde, tillsammans med det faktum att jag vid hemkomsten fortsatte att studera i dubbel studietakt vid Lunds universitet parallellt med ett deltidsjobb, till att jag blev sjuk. Jag gick ner i en djup depression och deltog inte i det verkliga livet under ett års tid.
Krisens helande verkan
Kriser är ofta extremt förödande under tiden man är mitt uppe i dem, men när man kommit ut på andra sidan är det inte sällan en av de mest utvecklande saker som har hänt. Så var det för mig, den växtpotential som frigjordes och den människa som jag var på andra sidan krisen gjorde att det trots allt var värt det. Jag började efterhand att coacha unga kvinnor i United Sisters regi (en del av Fryshuset) efter coachutbildning, och fick ett Rotarystipendium som möjliggjorde fortsatta psykologistudier i USA innan jag slutligen blev diplomerad regressions- och samtalsterapeut samt certifierad handledare inom sorgbearbetning. Jag arbetar nu utifrån ett holistiskt synsätt där
kroppen, själen, tankarna, känslorna och anden alla har en naturlig plats.